Det har varit några jobbiga dagar på slutet. Man har ju inte ett tålamod som duger till att göra i stort sett ingenting om dagarna. Men några jordgubbar gör det ju lite lättare. 

Tack o lov har jag ju några barnbarn som hälsar på lite då och då och det gör ju helt plötsligt att allt känns bra för en stund. Här får jag hjälp med rullstolen. 

Sedan blev det lite mys i sängen. 

Har även hunnit läsa en bok sen jag kom hem från lasarettet. Riktigt bra vill jag lova. Kan rekommenderas. 

Mycket medicin går det åt för att hålla värken i schack. Kvällsdosen består av tre morfin och två Alvedon. På det har jag klarat de flesta nätter riktigt bra. 

Även om det i år bara blev drygt en halv runda kommer denna bild att få en plats bland de andra bilderna på min "egovägg". Det har blivit så genom åren att jag tar en bild från varje lopp jag är med på och fyller i namn på loppet, år, tid och placering. Det är första gången jag blev tvungen att avbryta ett lopp men det var skoj så länge det varade. Som vanligt sade jag före loppet att "i år skall jag ta det lugnt första halvan, trött hinner man bli ändå". Det fanns ju de som hört mig säga så förut utan att det hänt. Men i år var det faktiskt på väg att hända. Jag brukar ha en snittpuls på över 140 när jag passerar Hjo. Nu hade jag bara 135. Jag tänkte för mig själv, nu skall jag fortsätta ta det lugnt till Karlsborg dit där det är tre mil kvar. Sen jäklar skall jag börja köra de sista elva milen. Men men, det får bli en annan gång. 

Här är en del av all bilder jag har från olika lopp genom åren. Än finns det plats för några fler så jag hoppas jag så småningom kan fortsätta även om det inte blir något mer lopp i år. Närmast i tur stod två MTB-lopp. Först Engelbrektsturen i Norberg och sedan Cykelvasan mellan Sälen och Mora. Nu får jag åka tvåhjuling av ett annat slag ett tag. Istället för att ha hjulen framför och bakom mig har jag nu ett på vardera sidan. Bara jag blir lite piggare så jag med hjälp av kryckor kan ta mig ut på gården så skall det väl gå att bättra på konditionen med hjälp av lite rullstolsrace. 

Efter fyra dygn i Skövde blev det ambulans för att sedan transporteras med flyg.

Nu ligger jag i ambulansflyget för vidare transport till Falu Lasarett.

Högt i det blå står det inte på förrän vi landar igen.

Då tackar jag för mig och planet drar vidare på nya uppdrag.

Skönt att vara i Dalarna igen, även om jag inte är hemma så känns det bra att vara lite närmare för fortsatt vård. Lite besvärligt bara att ligga och käka.

Fick ett träningsprogram av sjukgymnasten som jag följer varje dag. Nu består träningen mest av att vicka på fötterna och spänna benmusklerna. Lite ovant jämfört med den träning jag är van att utföra i vanliga fall.

Efter totalt elva dagar på lasarett är jag äntligen hemma hos Lena igen. 

Eftersom vi har höjdskillnader för att ta oss in o ut i huset får jag än så länge nöja mig med att sitta i rullstolen och kika ut. Det går bra det också. Så länge jag inte är piggare än vad jag är så har jag ingen längtan ut.

Råkade kolla in på min blogg som jag inte varit in på på nästan två år och ser att det är in över 200 besök per månad trots att den inte blivit uppdaterad på nästan två år. Då är frågan vad jag haft för mig under denna tid. Ja det är väl ungefär som vanligt. Cykling, trädgårdsarbete och bakning. Största förändringen är väl att jag nu sitter i rullstol efter att ha kraschat på årets Vätternrunda. Det har nu gått tre veckor och det blir väl små framsteg. Meningen är att jag skall slippa rullstolen på sikt och både kunna gå och cykla vad det lider  

Här står jag några minuter innan jag går in i startfållan. Jag startade kl 04.54 vilket jag tycker är en bra tid att starta på. Jag har aldrig startat på kvällen. Förstår inte vitsen med att cykla en hel natt. Många förstår väl inte vitsen med att cykla 315 km oavsett tidpunkt på dygnet. Det har jag full förståelse för. Men det är väl utmaningen som lockar. Man vill se om man klarar av det. Trots att detta var min fjortonde runda är det lika pirrigt inför start som det brukar. Nu kom jag visserligen inte i mål men trots det har jag ändå inte tappat sugen på att någon gång försöka igen. Det jag har framför mig nu är en lång rehabilitering. Sedan behövs rejäl träning så min förhoppning är att kunna träna nästa år och att jag åter kan vara med 2024. Det är i alla fall min förhoppning. 

Det kanske skall förklaras varför det blir lång rehabilitering efter en krasch och det beror på att det var inte vilken vurpa som helst utan det var verkligen en krasch i ordets rätta bemärkelse. Jag passerade Hjo i ensamt majestät och ca tre km senare när jag åkt 176 km för att vara exak. Jag kommer ifatt en grupp på uppåt 20 cyklister i två fina led. Jag lägger mig i ett tredje led för att bara köra om. När jag är snett bakom gruppen dyker killen i vänstra ledet rakt ner i asfalten, hans cykel hamnar precis framför mig. Jag hinner väja lite till höger och ser att mitt framhjul går upp på framhjulet som ligger på asfalten. Sedan minns jag att det slår tvärstopp. Jag vaknar så småningom till liv liggande på rygg i diket med huvudet i färdriktningen. Cykeln ligger bredvid mig i diket. Hamnar så småningom på akuten på Skövde Lasarett där man konstaterade fem frakturer på bäckenet samt en fraktur på höger sida i bröstkorgen. Om inte det vore nog så uppmärksamlade de en cm stor skada på ena njuren samt en skada på svanskotan. 

Här ligger jag i Skövde med ett skydd som skall stabilisera bäckenet. Blev kvar i Skövde i fyra dagar innan jag blev transporterad till Falu Lasarett för fortsatt vård. Om detta kanske jag återkommer i ett nytt inlägg. Vem vet. Hej så länge.   

Efter tio år med bloggandet och över 1700 inlägg känns det som det får räcka. Tack o hej så länge.

Gjorde mandelmassa för ett par dagar sedan med tanke på bullbak. I gårkväll plockade jag fram alla ingredienser som jag behöver. Gäller att ha rumsvarma grejer om det skall bli bra. Russin som skall blötläggas och mixas och ingå i fyllningen. Strösocker, havssalt, jäst som jag änvänder 25 g av trots att jag bakar på en liter rödmjölk. Honung, kardemumma som jag maler. Mandelmassan till fyllningen. Smör, förbrukar ett halvt kilo, blir riktiga hälsobullar. Vetemjöl, pärlsocker att ha uppe på bullarna samt kanel som ingår både i fyllningen och sockerlösningen som jag penslar bullarna med efter gräddning.

Börjar redan kl 07.00 med degen och nu har den vilat en timme. Under tiden har jag fixat smörkräm till fyllningen. Resten av smöret skall nu arbetas in i degen vilket tar näranog en halvtimme. Riktigt styrkepass på morgonkvisten.

Sådär. Nu ligger den i lådan för jäsning. Fyra timmar skall den ligga där och under tiden tänker jag ta mig en runda på min MTB.

Nu har jag i det härliga höstvädret kommit till Nyhyttan efter ca 1,5 mil. Tjusigt med löven som ändrar färg.

Bara att rulla på. Tänkte fara till Turbo innan jag vänder hemåt igen.

När jag kom hem hade det hänt lite med degen, ser riktigt bra ut.

Nu är halva degen kavlad och min härliga fyllning år på. Bara att vika ihop och skära i 36 remsor för att rulla ihop till små knyten. Sedan är det bara att göra lika med den andra deghalvan.

När de hade jäst ytterligare en timme satte jag igång med gräddningen. Har sju plåtar som skall gräddas så jag vill inte vänta för länge innan jag börjar. Nu är i alla fall första plåten klar. Ser fint ut. Bara att mata på.

Full fart i bageriet. 

Sådär, nu är alla gräddade. Efter ett par timmar när de svalnat blev det paketering och lagring i frysboxen. Har sparat några uppe till kvällskaffet förståss.

Ja minsann, då är gräsmattorna klippta för sista gången i år hoppas jag. Gröna och fina.

I går blev det ett pass i källaren på trainern men idag var det kanonväder igen vilket gjorde att det blev en fin utetur på MTB. Nu är jag på Miljonvägen på väg mot Norbo.

Nu har jag kommit ut på stora vägen i Ulvshyttan och där vid dammen är det så här fint.

Riktigt fin förmiddag att vara ute och cykla i. Det står inte på förrän jag är i Skenshyttan och svänger av denna väg. Det blev sedan Grängshammar och Gustafs innan jag var hemma igen. 

Det var ju Kanelbullens dag i går och inga kanelbullar fanns hemma. Men nu skall det ordnas. Här har jag skållat lite mandel och skall snart göra lite mandelmassa.

Så där, nu är det fixat. Nu får den ligga och gotta till sig ett par dagar så skall det väl kunna bli en del av fyllningen i bullarna.

När jag for iväg tänkte jag mig en lugn runda uppåt Nisshyttan och Gruvsjön. Nu har jag precis kommit till Gruvsjön.

Gruvsjön passeras utan att jag svänger av mot Björnbo som jag brukar göra. Nej idag får det bli lite längre. Siktar på Kybacken och Harhyttan.

När jag kommer till Kybacksvägen efter drygt två mil kan jag inte hålla mig. Jag sprätter till lite trots att det lutar emot vilket jag inte gillar. Men jag kör på så gått jag kan och det visar sig att det blev ett nytt PB med nästan en hel minut vilket gör att jag tog mig in på tioitoplistan. Riktigt skoj, men det enda det betyder är väl att de andra som åkt där inte har tagit i så mycket.

Jag rullar vidare i lugnt tempo och njuter av det fina höstvädret.

När jag kommer till Harhyttan kan jag inte låta bli att stanna. Här har jag stannat några gånger när jag cyklat med Steven. Då har jag varit så slut så jag har begärt "nödstopp" för att lätta på trycket och en stund återhämtning.

Idag var jag inte lika trött men en vilostund var ändå skönt att ta. En liten slurk med vatten tog jag innan jag rullade vidare hemåt. Hela 51 km blev det, och ett nytt PB på det. Då får jag vara glad och nöjd.